Resan till Ribston – Christel Kvant

Så trevligt med en roman som har en medelålders kvinna i huvudrollen. 

Jag var tvungen att googla på Ribston eftersom jag inte är någon trädgårdsguru och fick då fram att det är en gammal äppelsort som skördas i december(!) här i Sverige.

Romanen är underhållande och humoristisk och en eldorado för alla hempysslare och läsare av heminredningstidningar. Detta till trots innehåller den också vardagsbekymmer, sorg och död. Men framför allt är det en hyllning till medelålders kvinnors förmåga till anpassning och kvinnors inneboende styrka. En lite äldre läsare har en hög igenkänningsfaktor.

Gunilla heter huvudpersonen och hon förälskar sig i ett äldre hus i en lite finare stadsdel. Hennes man Peter ser också fördelarna efter visningen, det är högt i tak och han minns sin barndom. Trots att det är betydligt kostsammare än det hus de har i dag, slår de till. Beskrivningen av huset och trädgården är underbar, jag känner att jag är där och ser allt. Sonen bor i en egen hyreslägenhet och har ett bra jobb, så nu behöver de bara tänka på sig själva. Men Gunilla blir oväntat av med jobbet, som så ofta händer i dag, och de drabbade är de som sist får veta. Efter chocken inser hon att hon fortfarande har potential och inreder ett arbetsrum hemma. Hon får nytt umgänge, och affärsrelationer med andra kvinnor med egna rörelser, och hon ser verkligen fram emot att jobba i det underbara huset, ta en paus i trädgården, och bara njuta av livet. Så visar det sig att den som arbetar hemma också är den som får fixa det mesta, Peter har ju inte lika lätt att ta ledigt från sitt jobb. Det blir inte riktigt som hon tänkt sig.

Sonens flickvän förbryllar både Peter och Gunilla. Flickvännen kommer från det område där Gunilla själv växte upp och efter ett utsläpp från fabriken flyttar hon helt enkelt in i sonens etta och blir kvar där, även efter det att faran är över. De har inte känt varandra så länge och samboförhållandet fanns inte på sonens agenda, i alla fall inte så här tidigt, de kände ju knappt varandra. Gunilla försöker i det längsta urskulda flickan, men här tycker jag att hon är alldeles för mesig. Flickan verkar vara ett riktigt ”Hår av Hin”, och lite mera ruter i huvudpersonen skulle ha behövts. Visserligen förstår jag Gunillas jämförelse med sin egen svärmor, och hur hon själv hade svårt att anpassa sig i en annan samhällsklass, men i alla fall.

Det är en riktigt trevlig läsupplevelse, en lättsam och varm feelgood-roman som även berör svåra saker. Vi behöver sådana här romaner ibland. Jag rekommenderar den av hela mitt hjärta!

Adlibris Bokus