Den fallande detektiven - Christoffer Carlsson

Den fallande detektiven är en deckare med politiska förtecken.

Här handlar det om vänster- respektive högerextremism, bråkstakar och våldsverkare som vi ofta hör om när demonstrationer har urartat. Det är krafter som vill sätta demokratin ur spel och kanske hade jag inte fortsatt läsa boken om inte jag kunnat urskilja, eller i alla fall tro mig urskilja, personer ur verkligheten. T.ex. partiledaren som av högerextremisterna kallas ”Sölvesborgsfittan” och ledaren för Svenskt motstånd (svenska motståndsrörelsen).

Alla extremiströrelser, vänster- eller höger, får mig att må illa.

Det här är den andra boken om Leo Junker som nu tillsammans med Gabriel Birck utreder mordet på forskaren Thomas Heber. Utredningen övertas dock snart av Säpo men den sobrilknaprande Leo Junker har svårt att släppa mordet. Jag börjar dock tröttna på huvudkaraktärer med alkohol- eller tablettmissbruk - problem som överskuggar polisarbetet.

Boken är välskriven och beskrivningen av dagens samhälle slående och aktuell, men jag känner ändå att jag inte tillhör rätt målgrupp, för spännande känns den aldrig för mig.

Christoffer Carlsson har en alldeles unik berättarteknik i den svenska deckarförfattarsfären och det får han en eloge för.

Glansholms bokhandel Adlibris inbunden pocket Bokus Inbunden pocket ljudbok 

Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek - Lena Andersson

Så gick jag äntligen och lånade den på biblioteket, den omskrivna boken ”Egenmäktigt förfarande” av författaren Lena Andersson. Jag ångrar mig inte.

Berättarstilen fullkomligt golvar mig, kanske inte i början av boken, det tar ett tag innan jag vänjer mig – men när jag gör det då kapitulerar jag fullständigt. Det är en bok om makt och maktlöshet.

Ester, som verkar som en fullkomligt förnuftig och verklighetsnära kvinna, förälskar sig handlöst i konstnären Hugo Rask. Hon lever i ett förhållande sedan tio år tillbaka, men nu lämnar hon allt för att försöka få till det med Hugo. Hon har drabbats av den stora passionen. Hennes vånda och längtan dryper från sidorna. Hon ser till att befinna sig i Hugos periferi, i hans kvarter eller där hon vet att han brukar dyka upp. Så småningom får hon till det och kroppsvätskor utbyts, men det är inget riktigt förhållande – Hugo blir undvikande men visar ibland lite intresse, som får Esters hopp att blossa upp igen.

Ibland tycker jag hon är helt hopplös! Trots att hennes intellekt berättar något annat överskuggar känslorna förnuftet fullständigt. Hon låter sig förnedras, för det sista lilla hoppet vill inte försvinna. Ändå är hon stark! Hon vägrar att ta på sig skulden och skammen. Hon hävdar att Hugo genom att ha samlag med henne också har en skyldighet eller ett ansvar för en förespeglad relation. Hon har rätt till en förklaring. Men jag kan inte låta bli att undra: Om Ester varit man, skulle inte hon då riskerat att klassas som ”stalker”?

I viss mån känner jag igen mig. Vi förälskar oss inte i verklighetens person utan i den person som vi målar upp för vårt inre. För att det ska fungera måste känslorna vara ömsesidiga, då brinner elden och passionen kan få sitt utlopp, och kanske också klara av vardagen som följer efter den första tidens rus.

En mening fastnar direkt, jag kan inte citera den ordagrant, för jag kommer inte ihåg var i boken den stod, men den löd ungefär så här: Ingen av dem var intresserade av henne, men båda var intresserade av honom. Det är något jag verkligen kan känna igen mig i. Hur många av oss har inte råkat ut för det?

Det här är verkligen en riktigt bra skildrad ensidig kärlekshistoria, som förstärks av Lena Anderssons litteraturspråk, analyserande, lite kallt, avståndstagande och samtidigt med ett brinnande patos, vilket gör att jag som läsare fullkomligt identifierar mig och lever in i berättelsen.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Utan personligt ansvar av Lena Andersson

Glansholms bokhandel Adlibris inbunden pocket e-bok cd Bokus inbunden pocket e-bok cd  

Råttfångerskan - Inger Frimansson

Så fort jag läst ut Det kalla landet så fick jag reda på att det egentligen var bok två och att Råttfångerskan var den första. Nåja, det är inte första gången jag läser böcker i fel ordning.

Jag gav mig genast i kast med Råttfångerskan (även om bok två upplyst mig precis om vad som hänt tidigare), men här får jag nu mer kött på benen.

Och visst är den läskig! Det är i den här som Ingrid får i uppdrag av Titus att åka till hans f.d. fru Rose och be henne komma till hans sjukbädd. Ingrid vill inte, men kan inte neka sin döende man. Hon åker till Södertälje och till Roses ensligt belägna lilla stuga. Där träffar hon Rose och allt verkar gå bra tills en råtta i köket skrämmer Ingrid så att hon kastar kaffemuggen och lyckas döda den lilla råttan, en av Roses många råttor som hon matar med gröt. Det slår slint för Rose och hon knuffar ner Ingrid till det ljudisolerade rummet genom en lucka i golvet. Sedan stänger hon och drar mattan över.

Nu börjar ovissheten och terrorn. Inger vaknar i fullständigt mörker.

Det går alldeles utmärkt att bara läsa Det kalla landet, men älskar du Inger Frimansson så läs böckerna i rätt ordning.

Adlibris Pocket E-bok Bokus Pocket E-bok MP3

Det kalla landet - Inger Frimansson

Inger Frimanssons deckare är psykologiska, något skrämmande och överraskande. Praktiskt taget allt som en god spänningslitteratur ska ha. Jag gillar också att hon låter oss blicka tillbaka på tidigare händelser och huvudpersoner i tidigare böcker - och att det görs på ett sådant sätt att en ny läsare inte ens tänker på att det skulle vara något som han/hon missat. I den här boken får Justine från God Natt min älskade och Skuggan i vattnet en liten, liten biroll. Kanske finns det flera tillbakablickar, men de missar jag eftersom jag bara läst några få av Inger Frimanssons böcker. Jag har många guldkorn kvar!

Förlagsdirektören Titus är döende och han sänder sin fru Ingrid till sin före detta fru Rose för att be även henne komma till dödsbädden. Han vill träffa henne en sista gång även om det varit lite frostigt mellan dem eftersom han övergav henne för Ingrid. Ingrid kommer inte tillbaka, däremot får hennes syster ett brev där hon förklarar att hon inte orkar längre utan rest utomlands på obestämd tid. Hennes syster vägrar tro att Ingrid skrivit brevet även om det är Ingrids brevpapper och handstil. Titus dör.

När så Ingrid upptäcks efter fem dygn, skadad och traumatiserad, i Roses källare då fylls systern av helig vrede. Jag ska döda henne, säger hon i affekt. Precis som många av oss skulle säga i stundens hetta.

Det är en riktigt bra spänningsroman med ett stänk av voodoo, och jag är glad att jag har många böcker av Inger Frimansson kvar att läsa.

Adlibris pocket e-bok  Bokus pocket e-bok mp3

Håkan Nesser och Peter May

Två författare som båda skriver romaner och kriminalromaner, även om Håkan Nesser nu säger sig ha lämnat kriminalfåran. Jag har alltid gillat Nessers deckarhistorier, så det beklagar jag av hela mitt hjärta. ”Skuggorna och regnet” är en äldre roman som jag köpte hos Myrorna.

Peter May från Skottland, numera bosatt i Frankrike, är en f.d. journalist som skriver romaner, TV-serier m.m. och den här boken ”Svarthuset” är den första i Lewistrilogin, som kommer ut på svenska.

Trots att den ena är en roman och den andra en deckare påminner de i många stycken om varandra. En man återvänder till sin uppväxtort och lämnar ett förhållande resp. ett äktenskap bakom sig. Han söker svar i det förflutna och söker en mördare. Båda författarna skildrar hur uppväxten kan forma framtiden.

Skuggorna och regnet – Håkan Nesser

Det här är ingen kriminalroman även om det finns ett ouppklarat mord på en ung flicka. Mordet begicks för trettio år sedan. David Mörtberg reser tillbaka till sin barndomsstad K- efter att hans syster hört rykten om att deras fosterbror Viktor på nytt setts till i trakten. David och Viktor växte upp tillsammans efter att Viktors far av svartsjuka mördat hans mor och sedan tagit sitt eget liv, men pojkarna gled isär efter olyckan som gjorde att Viktor tappade talförmågan och under tonåren hade de inte mycket kontakt med varandra.

Det ansåg naturligt att en grannfamilj skulle ta hand om den föräldralösa Viktor, men det trauma det måste ha inneburit att på ett sådant här sätt förlora sina föräldrar fick han ingen hjälp med.

Viktor växer upp till att bli en av samhällets udda figurer och ytterligare tre orginal, två unga män och en kvinna finner varandra och stöttar varandra. De bor tillsammans i ett slags kollektiv. När den unga kvinnan hittas mördad är Viktor försvunnen.

Nu kanske han har återvänt och då vill David ha reda på vad som verkligen hände, var Viktor den skyldige? Har han verkligen kommit tillbaka nu när brottet är preskriberat?

Håkan Nesser är skicklig i att beskriva människor, deras tankar, psyke och tillkortakommanden. Jag läser för att få reda på vad som egentligen hände, men Nessers sätt att långsamt och omständligt låta historien ha sin gång blir ibland lite påfrestande.

Adlibris Bokus

Svarthuset – Peter May

Från Skottland kommer många bra kriminalförfattare: Denise Mina, Ian Rankin, Arthur Conan Doyle, Michael Innes bara för att nämna några.

Svarthuset är en riktigt bra och spännande roman med olika djup och vinklingar och den är ett rent nöje att läsa. Peter May är en författare som jag kommer att lägga på minnet. Det var länge sedan jag så andlöst slukade en bok.

Kriminalkommissarien Fin Macleod har varit sjukskriven, hans son omkom i en olycka och när han nu återvänder till arbetet som polis får han i uppdrag att åka tillbaka till sin födelseby Crobost på Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna. Där har ett brutalt mord skett och mordet påminner om ett mord i Edinburgh, i vilket Fin varit inkopplad. Kanske är det samma mördare, kanske en copycat.

Mördarjakten är spännande, men jag fängslas också av berättelsen om livet ute på ön och om den urgamla traditionen att varje år i en vecka åka ut till en otillgänglig ”fågelö” utan möjlighet att ta sig därifrån. Varje år slaktas tusentals fågelungar (sulor), allt för att få delikatessen ”guga”. Detta är samtidigt en sorts manbarhetsrit, när de unga pojkarna är tillräckligt gamla kan de bli utvalda att följa med. Det är strapatsrikt, farligt och härdande. Och allt som händer och sägs på ön – stannar på ön.

Det var efter att Fin och hans bästa vän Artair följde med på fågeljakten som Fin lämnade ön. Artairs pappa dog på ön och Fin miste nästan livet. Artairs pappa höll privatlektioner både med Artair och Fin, och trädde nästan in i faderns roll efter det att Fins egna föräldrar omkommit. Fin växte upp hos sin moster.

Det är nerv och psykologi och en oerhört skickligt nedtecknad kriminalhistoria av Peter May, som jag rekommenderar varmt!

Adlibris Bokus

Hägring 38 - Kjell Westö

Hägring 38 är en roman som utspelar sig 20 år efter inbördeskriget i Finland, när såren ännu både blöder och varar, och ett nytt hotfullt moln närmar sig.

(Inbördeskriget utkämpades mellan den röda och vita sidan, där de röda bestod av socialdemokrater och kommunister med ett visst stöd från Ryssland och de vita konservativa sidan fick stöd från Tyskland. De vita segrade och många, många röda fångar dog av umbäranden i fångläger - andra arkebuserades.)

Huvudpersonerna i boken kommer från olika samhällsklasser. Advokat Claes Thune har sin egen byrå i Helsingfors som han sköter lite halvhjärtat, men han har god hjälp av sin sekreterare, fru Matilda Wiik. Fru Wiik är plikttrogen och effektiv, men hon är mycket förtegen om sitt privatliv.

Onsdagsklubben startades av sex unga högutbildade män, nu utklivna i arbetslivet i högkonjunkturens Helsingfors år 1927, och Claes Thune känner sig som en viktig del av klubben. Här träffas de numera medelålders svenskspråkiga männen och diskuterar allt mellan himmel och jord, och klubbens syfte är ”att bidraga till uppehållandet och fördjupande av det politiska och kulturella samtalet på svenska i staden Helsingfors”. Politiska diskussioner har på senare tid fått större utrymme och åsikter ventileras och går ibland bjärt isär. De har även blivit högljuddare och ibland närmar sig osämjan när promillehalten stiger. Thune är en stillsam man, och han börjar anse att Onsdagsklubben nu har spelat ut sin roll.

När fru Wiik återkommer till byrån efter att hon handlat för Onsdagsklubbens räkning, hör hon en röst hon känner igen och hennes förflutna kommer upp till ytan. Hon samlar sig och hälsar på männen, och drar en lättnadens suck när hon inte blir igenkänd av röstens ägare. Men det kokar under ytan och som läsare förstår jag att en urladdning måste ske.

Jag sträckläser Kjell Westös roman, inte bara för att jag själv kommer från Finland, utan för att berättelsen både är vemodig och spännande på samma gång. Claes Thune får representera vinnarsidan, som inte gärna vill prata om det som hänt, inte egentligen veta, medan Matilda Wiik har rötter i den röda sidan och bär på ett stort trauma efter sina upplevelser. Det är upplevelser hon inte pratar om – inte med någon.

Jag finlandssvensk och även om min by kanske inte helt var representativ för den vita sidan, så inser jag att den här delen i historien (övergreppen) helt enkelt hoppades över under historielektionerna i byskolan. Mycket berodde säkert på vår lärare, som fortfarande då drömde om ett ”Storfinland”. Kjell Westö går i den här romanen inte närmare in på den vinnande sidans agerande, utan låter de övergrepp som begicks av den vita sidan skildras bara genom Matildas erfarenheter. Dock präglas tidsandan av historien och av Hitlers expansionspolitik - och skiljelinjerna som i de politiska åsikterna djupnar alltmer.

Tidsandan accentueras också genom vad som hände på Stadion i Helsingfors i de finska mästerskapen år 1938, när en löpare som segrade officiellt dömdes som fyra i loppet. Abraham Tokazier, som vinnaren hette i verkligheten, hade judisk bakgrund. I diskussion om händelsen mellan Claes Thune och Matilda Wiik låter Kjell Westö Matilda kliva ur sin underdåniga roll och utbrista: ”... det förvånar mig att ni tror att rättvisa är något självklart. Att få rättvisa är ett privilegium.”

Något vi alla borde tänka på …

Tack för en bländande roman, Kjell Westö!

Glansholms bokhandel Adlibris Bokus