Är pappersbokens öde ett bokbål?

Första gången jag insåg att något radikalt hände var för två år sedan när jag lämnade några nyutkomna inbunda böcker till samfällighetsföreningens lotteri på landet. Om det är någon gång man har tid att läsa, så borde det ju vara på semestern. Men, fick jag höra sedan, ingen läser böcker nuförtiden utan böckerna lämnades i sopcontainern.

I går hade jag min årliga genomgång av mina bokhyllor. Jag recenserar inte böcker längre på Litteraturmagazinet, men jag läser gärna och ofta. Många böcker köper jag på andrahandmarknaden och jag är också en flitig lånare på biblioteket.

Nu verkar också andrahandsmarknaden vara mättad. Jag släpade tio kassar till Erikshjälpen i Borås, där man tog emot böckerna och bjöd på gratis fika (kaffe/te + bulle eller wienerbröd) i kaféet. Jag hade tur som valde Erikshjälpen, fick höra senare att de andra hjälporganisationerna inte längre tar emot böcker.

Tillhör jag en av de sista generationerna som läser pappersböcker? Om alla hjälporganisationer börjar vägra ta emot böcker, ska då vi bokmalar lämna våra böcker i containern för brännbart på återvinningscentralerna?

Hur går det då för utgivningen?

Förut var boken en statussymbol och inredningsdetalj, förutom till glädje för läsare – nu har pappersboken gått från uppskattad till att bli smått föraktad. Ett tragiskt och sorgligt öde!