måndag 31 augusti 2015

Det slutna ögat - Belinda Bauer

Mina förväntningar på författaren är skyhöga efter Exmoor-trilogin Mörk jord, Skuggsida och Ni älskar dem inte. Efter dessa har tyvärr inte böckerna riktigt hållit samma höga kvalitet. Jag gillade även Betraktaren och Livets och dödens villkor, även om jag har lite svårt att placera böckerna i kriminalfacket.

"Det slutna ögat" befolkas av flera karaktärer som med nöd och näppe kan sägas existera inom normalitetens ram. Kriminalkommissarie John Marvel är också lite speciell "Han hade aldrig mött en människa som han inte föraktade - eller, på sin höjd, såg ned på - och han kunde se de dåliga sidorna hos vem det vara månde". Inte så konstigt kanske, men samtidigt är han en kriminalare som inte bangar för att anlita medier, även om han till en början inte tror på dem och föraktar deras "slutna öga".

Alla Belinda Bauers romaner kan beskrivas som psykologiska och framför allt väldigt annorlunda. De sticker ut!

Jag är väl lite som kommissarien, jag har svårt att tro på det ockulta, men i den här romanen tar det övernaturliga plats och får finnas. Kommissarien blir övertygad så småningom, men inte jag. Så du som känner att det inre ögat ser vad våra normala sinnen inte gör, får säkert utbyte av den här romanen.

Jag känner mig något ambivalent. Jag vill ju att kriminalromaner ska: presentera ett brott, ha ett polisutredare/-team som kämpar med att hitta en förövare med en massa ledtrådar hit och dit, och i slutet så avslöjas gärningsmannen även om han kanske inte alltid åker fast. När brotten får sin lösning genom "syner" i stället för misstankar och bevis, då tappar jag intresset. Ändå börjar det så bra med en liten pojkes fotavtryck i cementen. Fotavtrycken upphör helt plötsligt, och pojken är borta. Fotavtrycken är allt hans mamma har kvar och hon putsar dem noggrant varje dag med en tandborste. Jag har full förståelse att hon söker hjälp hos ett medium, när polisen är maktlös.

Det här är ingen spänningsroman eller bladvändare, men en rätt så bra förströelsebok, för skriva det kan hon, Belinda Bauer. Boken är lättläst och ganska kort - och det är ett minus för mig för jag älskar tegelstenar!


Boken är ett recensionsexemplar från Modernista och hade jag inte haft så höga förväntningar, så hade jag säkert upplevt boken som bättre.

onsdag 19 augusti 2015

Lewispjäserna - Peter May

Tack Modernista för en riktigt bra och underhållande deckare!


Boken är den tredje delen i Lewistrilogin: Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna. Jag blev stormförtjust i Svarthuset. Tyvärr har jag inte läst den andra delen, men Lewispjäserna är minst lika bra som den första.

Isle of Lewis är en ö i yttre Hebriderna och där växte huvudpersonen Fin Macleod upp. Han lämnade Edinburgh och återvänder till ön i den första delen, efter tragedin när han son omkom i en bilolycka och äktenskapet sprack. I den här delen har han även lämnat sitt jobb som polis och är nu säkerhetsansvarig på en privatägd egendom på ön.

När Fin var ung jobbade han som chaufför till ett rockband bestående av hans kompisar. Bandet slog senare igenom, både som artister och låtskrivare, med en rockmusik som hade sina rötter i den keltiska kulturen. Så försvinner bandets frontfigur i sitt flygplan över havet.

Lewispjäserna är schackpjäser som ansågs tillverkade någon gång på 1100-talet av valtänder och valrossbetar. Nu tillverkar Fins gamla vän Whistler stora, men exakta kopior, i trä - förutom "bärsärken" (tornet) som Whistler låter likna en antagonist.

När Fin tillsammans med Whistler övernattar i en stenhydda på ön vid ett oväder skakar marken till och ett öronbedövande dån uppstår. Vännerna upptäcker - efter att ovädret dragit bort - att den övre sjön har försvunnit. Vattnet har runnit ut i den nedre sjön och nu finns bara ett stort hål. Och på bottnen ligger ett alldeles oskadat flygplan med piloten vid spakarna. Det är rockstjärnas försvunna plan. Planet ska inte vara där! Det försvann ju över havet.

Mysteriet tar sin början och jag läser andlöst vidare. Det är en invecklad och oförutsägbar historia och precis så bra som en sådan här berättelse ska vara. 


Peter May är ett författarnamn att lägga på minnet! Han skriver manus till TV-serier, romaner och deckare. Ursprungligen från Skottland, men numera bosatt i Frankrike.

Adlibris Inbunden CD Bokus Inbunden CD  MP3

tisdag 11 augusti 2015

Edge of Eternity - Ken Follett

Edge of Eternity (Evighetens rand) - är den sista delen i århundradettrilogin och handlar om det kalla kriget. Familjerna är desamma, men en ny generation står i blickpunkten.

Jag anser att den här delen är den bästa i bokserien, kanske för att det här är en tid som jag minns väldigt väl. Boken börjar år 1961 och då hade vi nyligen fått TV hemma. Jag skulle snart bli 13 år och såg på allt, även nyheter, varje kväll. Nyhetsuppläsaren Olle Björklund var alla tanters stora idol.

Berlinmuren byggs och familjen Franck hamnar på den östtyska sidan. Muren byggdes för att stoppa flykten från öst till väst. Samma morgon, som Rebecka bestämt sig för att ta sig till väst eftersom hon förföljdes av en hög säkerhetspolis, stängdes gränserna och muren började byggas och hon tvingades att stanna kvar på östsidan utan möjlighet att få arbete. Berättelsen om hur hon flera år senare flydde tillsammans med sin nya kärlek är hjärtskärande. Hennes lillebror Walli skuggar dem på avstånd och avleder vakternas uppmärksamhet. Han räddar troligen deras liv, även om Rebeckas man blir svårt skadad.

Händelserna i väst och öst och familjernas öden flätas samman med släktband och arbetsrelationer. Follett låter sina karaktärer vara politiskt verksamma, hängivna både den kommunistiska utopin, socialdemokrater, republikaner, demokrater och förkämpar för mänskliga rättigheter.

Kubakrisen beskrivs inifrån. President Kennedy var väst stora hopp (nu märks det att jag är uppvuxen i det vita Finland) och hade närmast filmstjärnestatus. I öst fanns Chrustjov, som vi såg med stor misstänksamhet på. Författaren låter även romanens personer vara kulturellt verksamma, t.ex. Walli som flyr till väst och hamnar i samma rockband som sin släkting Dave. Turnéerna tar dem även till USA. Ett USA som skakas av medborgarrättsrörelserna och kampen för lika rättigheter - svart som vit. I USA finns familjen Peshkov, framgångsrik och välbärgad med rötter i Sovjet och i familjen ingår en svart representant som arbetar för Robert Kennedy.

Tiden är omvälvande. President Kennedy mördas, Martin Luther King mördas och även Robert Kennedy möter samma öde när han kandiderar till presidentvalet.

Trots all historia är det här framför allt en kärleksroman och en roman om familjer som splittras på grund av tidens politik. Det här är också tiden för "free love" som leder till att hjärtan krossas.

Den här delen läste jag, liksom den första, på originalspråket engelska. Trots att jag är ganska ringrostig, så har jag bestämt mig att läsa fler böcker på engelska. Upplevelsen blir så mycket större, kanske beroende på att språket har så många fler ord jämfört med svenska.

I bokens slut faller Berlinmuren. Det är en mäktig nutidsskildring och den känns aktuell i dag när tongångarna hårdnar mellan öst och väst.

Utrensning - Sofi Oksanen

Sofi Oksanen är skicklig! Det som börjar med att en gumma, Aliide, jagar en fluga med flugsmälla i ett litet hus på landet i Estland ger så småningom en bild av Estland klämd mellan två ockupationer, Tyskland och Sovjet, och vad en människa kan göra för sin egen överlevnad och åtrå.

Aliide är rädd att flugan ska lägga ägg i köttet, men så tittar hon ut genom fönstret och får se ett klädbylte. Det är en människa som ligger i hennes trädgård, en ung flicka, medfaren - det ser hon. Flickan heter Zara och det är inte en slump att hon tagit sig just till Aliides hus.

Dåtid och nutid blandas - en estnisk bondes korta dagboksanteckningar ger ett liv som avstannat när han gömmer sig undan ryssarna i väntan på att befrielsen ska komma från väst.

Aliide är misstänksam mot Zara, är hon ett lockbete? Men hon inser att Zara är förföljd och gömmer flickan från två män som letar efter henne. Så småningom får läsare alla bitarna till Aliides liv och det är ingen vacker berättelse. Hon har svikit, ljugit och bortförklaringarna är många. Hon älskade och gjorde det hon tyckte var bäst - bäst för Aliide.

Riktigt ruskig och fantastiskt bra berättelse!

Adlibris Pocket Bokus Pocket CD