tisdag 29 september 2015

Vredens dag – Magnus Alkarp

Jag är inte riktigt säker på att jag gillar den här boken, även om jag fann den intressant. Jag upplevde den som lite rörig och lade faktiskt undan den och läste en annan bok emellan, men så tog jag tag i den och började om från början. Nu gick det bättre.

Boken utspelar sig år 1973 med tillbakablickar till år 1944.

1973 är ett händelserikt år för den svenska nyhetsbevakningen: Norrmalmstorgsdramat, Sveriges kung dör och efterträds av vår nuvarande, riksdagen står inför ställningen 175-175, så det är inte konstigt om bokens händelser skulle ha utspelat sig utan att pressen uppmärksammat dessa. Men - berättelsen är fiktion, hoppas jag i alla fall.

I Stockholm kidnappas Simon Krezensky. Tre personer hittas mördade och alla har någon koppling till andra världskriget. I Sverige finns både krigsförbrytare och motståndsmän från kriget, men med nya identiteter och helt nya liv.

För mig är bokens behållning det sätt som Simon behandlar och intellektuellt leker med sina kidnappare. De tre kidnapparna framstår som tre fullblodsidioter, även om någon av dem har försonande drag. Rätt så snart fattar jag misstankar om Simons rätta identitet och någon riktig spänning ger mig inte berättelsen.

Små lustigheter infinner sig här och där. Jag kan inte låta bli att tänka på Leif GW när Thorgrim Lindqvist sitter på parkbänken och matar änder och när han deltar i ett debattprogram i TV. Och så påminns jag om Guillou i samma debattprogram.

Nu är jag inte någon läsare av romaner om ländernas underrättelsetjänster eller s.k. spionromaner, och det kanske förklarar mitt ljumma omdöme. Står det något om agenter på baksidestexten, brukar jag automatiskt välja bort den boken.


Tack Historiska Media för recensionsexemplaret!

Adlibris Inbunden Bokus Inbunden E-bok


Inga kommentarer: