måndag 28 mars 2016

Blå Stjärnan - Jan Guillou

Blå Stjärnan är den femte boken i Guillous 1900-talshistoria och den skildrar delvis samma tid som den föregående, men från en helt annan vinkel. Man skulle kunna säga att det här är kvinnornas bok och här får jag läsa om ”Sekreterarklubben”, de unga kvinnor som värvades, utnyttjades och riskerade liv och lem, genom att både misshandlas fysiskt och skadas psykiskt i sitt arbete inom underrättelsetjänsten under andra världskriget. Efteråt fick de ingen uppskattning och försvann i glömska, medan deras manliga chefer dekorerades och blev krigshjältar.

Andra historiska personer är t.ex. Revolver-Harry, dvs. Harry Söderman (som jag bara tidigare stiftat bekantskap med genom Leif GW Persson i TV) och Nic Waal norsk psykoanalytiker och förgrundsfigur inom barn- och ungdomspsykiatri, m.fl.

Guillous hjältinna är Lauritz äldsta dotter Johanne, som börjar sin kamp i den norska frihetsrörelsen, Hjemmefronten. Boken inleds med Krylbosmällen år 1941 och Guillou låter sin hjältinna skadas i denna omdebatterade händelse.

Johanne rekryteras av britterna och avancerar inom spionorganisationen SOE. Här återgår Guillou till agentromanen men låter den behålla den kvinnliga aspekten. Samtalen med systern Rosa när de får tillfälle att träffas och diskutera krigets utveckling är mycket intressanta. Båda är involverade i kriget, var och en på sitt sätt, i det ”neutrala” Sverige, där ingen riktigt vet vad som kommer att hända. Den hemliga polisen bär öknamnet ”Hestapo”.

Inom familjen är också meningarna delade. Lauritz är övertygad om tysk seger, medan brodern Oscar börjar dra öronen åt sig och försöker avyttra familjens egendomar i Tyskland.

Boken är lättläst och medryckande i sann Guillou-stil. Johanne är en sann hjältinna och hon klarar av svåra uppgifter med bravur, jag får lite Pippi Långstrumpkänning här faktiskt. Boken och de tidigare böckerna i serien är mycket läsvärda och den historiska miljön intressant.

Inga kommentarer: