Författarparet Hans Rosenfeldt och
Michael Hjorth skriver den bästa spänningslitteraturen i Sverige
just nu. Deras karaktärer i utredningsteamet från Riksmord är
spännande och mångfacetterade och författarnas kriminalgåtor går
inte av för hackor de heller. Böckerna är riktiga bladvändare,
men vinner på att läsas i rätt ordning. Det gjorde jag inte, jag
hade missat den här, men nu är jag på banan igen.
Sebastian är en dysfunktionell figur,
han är kriminalpsykolog och mycket intelligent, men samtidigt ställer
han till det för sig hela tiden på det personliga planet. Ibland
tycker jag riktigt synd om honom, men det går över fort. Han är
sexmissbrukare och inte speciellt omtyckt i teamet. Alla i
utredningsteamet är personligheter: Sebastian, Billy, Vanja, Torkel
och Ursula och deras privata relationer är komplicerade, men står
inte i vägen för ett gott samarbete när det gäller.
Här mördas en hel familj brutalt,
fyra personer varav två små barn. Mördaren ringer på, skjuter ner
mamman när hon öppnar, går in och skjuter de kvarvarande
kallblodigt med hagelgeväret. Riksmord blir inkopplat. I början är
det svårt att hitta motivet till skjutningen, men att det är
planerat och iskallt genomfört står klart från början. Så
upptäcker man blodspår från små fötter som inte stämmer in på
de mördade barnens. Det visar sig att barnens kusin Nicole hälsade
på, men det var mördaren ovetande om. Nu är Nicole borta. Hon har
flytt till skogs, rädd och ensam, men fast besluten om att inte
någonsin hittas. Vem kommer att hitta henne först? Polisen eller
mördaren?
Boken handlar mycket om tillit och här
tar psykologen Sebastian stor plats. Det är märkligt hur han lyckas
skapa fullständig tillit hos en främmande människa, samtidigt som
han hela tiden saboterar sina egna relationer med lögner och svek.
Läs alla böcker, det är de värda.
Det fördolda, Lärljungen,
Fjällgraven, Den stumma flickan och
De underkända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar