Släke - Håkan Östlundh

Jag ser ett inlägg på Facebook - ”kom och hämta mina böcker, eller jag slänger dem”. Naturligtvis kastar jag mig in i kommentarsfältet och skriver ”jag kommer!”. Jag tänkte att jag har säkert läst många, men jag lämnar till Erikshjälpen, som ännu så länge tacksamt tar emot, eller till bokälskare i höghuset där jag bor. Fyra stora påsar med inbundna böcker, några pocket, mest deckare och lite romaner. Vilket klipp! Jag hade bara läst en bråkdel - jösses hur mycket kriminallitteratur det finns!

I en påse fanns fem pocketdeckare av Håkan Östlundh: Släke, Dykaren, Terror, Blot och Inkräktaren.

Jag har inte läst något av honom tidigare och ger mig glatt kast med ”Släke”, först tror jag att det är ett stavfel i titeln, Släkte skall det väl vara?, men sedan så inser jag att det är det gotländska ordet för tång.

Släke är en traditionell deckare, inga direkta överraskningar eller oväntad upplösning utan den följer mera mallen av pusseldeckare, det gäller att sätta samman ledtrådar och de leder så småningom till en förväntad upplösning. Den känns trots detta riktigt genuin. Polisutredningen står och stampar, det känns som det här verkligen skulle kunna hända i verkligheten - undantaget är väl tre blodiga och extrema mord på Gotland under en sommarmånad. Men, vem vet?

Släke är den första boken i en serie om kriminalpolisen Fredrik Broman, som med sin familj flyttat från Stockholmstrakten till Gotland. Han är ingen superhjälte, utan verkar vara som folk är mest. Jag tycker att jag kommer karaktärerna i boken, först och främst Fredriks familj, nära. Miljöbeskrivningarna är också de mycket bra och ger mig både Gotlandskänsla och -längtan.

Trots att slutet är förutsägbart så känner jag ändå att jag vill rekommendera den här deckaren och jag kommer att kasta mig över nästa bok i serien. God prosa är alltid ett plus även i kriminallitteraturen!

Adlibris Pocket CD-bok Bokus Pocket E-bok MP3 CD