Nu har Jan Guillous stora
romansvit kommit fram till 50-talet och då börjar jag också känna
igen mig. Så tydligt har nog aldrig min klasstillhörighet utpekats
för mig.
Även om min uppväxt
skiljer sig enormt mycket från Guillous och huvudpersonen Eriks, så
hade vi i alla fall musiken gemensamt. Elvis! Och byxorna, även om
vi inte hade äkta jeans, så hade vi något som påminde om dem och
vi kallade brallorna för ”farmare”. De skulle sitta som ett extra skinn. Raggarbilarna körde sina
rundor och bilarna hade förutom skinnsäten också spelare för EP-skivor. Vi stärkte våra
underkjolar i potatismjöl och tuperade och sprayade håret till
stora ”hövålmar”, men några frallor i håret användes nog inte
- det var en ren skröna. Vi hade vita gympaskor som envisades med
att bli solkiga. Mycket krita användes på de skorna! Läppstiftet
var rosa och mascaran kolsvart. Det var rock´n roll som gällde. Jag
fick besök från Sverige av en något äldre tjej (brevvän) och
hennes kjol var enorm, det visade sig att hon hade en underkjol av
skumgummi. Min far kallade henne helt enkelt för ”Skumgummirumpan”.
Guillou inleder
berättelsen 1953 och berättarrösten får vara den nioåriga Erik,
som nu representerar den fiktiva familjen Lauritzen, och som ännu så
länge bor i Saltsjöbaden i ett bättre ståndsliv. Det här är en
roman om klass. Vilka möjligheter som du har om du är född i rätt
grupp och fått utbildning. För även om du förlorar din
förmögenhet, så står du inte utan möjligheter. Här behöver
mamma Lauritzen inte ta ett städjobb utan kan satsa på arbeten med
mera status, även om hon temporärt hamnar i Nils Adamssons affär
och säljer ”knullgummi”.
Händelserna i omvärlden
berättas ur ett barns perspektiv blandat med lekar och ett
fantasiliv som förvandlar tråkiga stunder till något spännande.
Ibland tar fantasivärlden över helt, som när Erik och hans kompis
slår cowboyerna blodiga så att de måste plåstras om på sjukhus.
Men Erik är nog inte riktigt medveten om omvärlden ännu och när
Stalins död ropas ut på löpsedlarna, sörjer Erik för han tror
att det är Chaplin som är död.
Den här berättelsen
liknar ingen av de andra böckerna i serien - och den är
fullständigt briljant!
Helt plötsligt skiftar
berättelsen fokus. Nu är det Erik som år 1968 berättar om sitt
liv i romanen och drömmer om i första hand tentamen, sedan ett
författarskap och därefter möjligen revolution. Berättelsen om
den nioåriga Erik är den roman han skriver och kontinuerligt sänder
till Johanne som numera blivit litteraturkritiker på DN och som han
enträget uppmanar att skriva sina memoarer från kriget där hon
ingick i den norska motståndsrörelsen, (se boken ”Blå
Stjärnan”).
I denna roman träder en
kämpande mor fram, hon som förlorat allt materiellt, men inte lämnar sina
överklassvärderingar. Hon tar sig an livet med bravur och hennes
språkkunskaper ger henne anställningsmöjligheter som inte en
kvinna från underklassen hade haft en möjlighet att få. Så trots
att livet förändrats drastiskt för Eriks familj, bestående inte
bara av Erik utan av mamma och en yngre bror, så är ändå deras
möjligheter betydligt bättre än för någon från en
underklassmiljö.
Jag har för många år
sedan läst Jan Guillous ”Ondskan” och när Guillous alter ego
(för det är väl han, i alla fall delvis?) Eric kommer till
internatskolan så skiljer sig berättelserna åt väldigt mycket. Så
kommer överraskningen och berättelsen får en ny dimension när
Guillous alter ego från ”Ondskan” Erik Ponti också kommer till
skolan. Smart grepp!
I romanens värld är
allting möjligt och om "Ondskan" var den mörka berättelsen om
Guillous liv så är "Äkta amerikanska jeans" den ljusa. Vem bryr sig
om vad som är sant och vad som är fiktion. Guillous rika
fantasivärld har gjort honom till en gudabenådad författare!
Trots allt så är
berättelsen om 50-talet den uppväxande Eriks berättelse och han är
nog lite trångsynt. Jag hoppas att Guillou ger oss en berättelse om
femtiotalet som är lite mer nyanserad och historiskt innehållsrik.
Gärna med Johanne som berättare.
Jag upplever den här
boken som den bästa i serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar